Dikt av Alf Brunkener.

Skönt är att gå från Högeruda by
på stigar i storvuxen skog,
höra och se hur viltfötter fly
bort genom snår i vildmarksdrog.

Som i ett trollslag plötsligt man står
ej längre i skogarna skymd,
örat når långt dit åsarna går
blånande skönt under himmelens rymd.

Här vilar skogssjön som källarn klar
i en ljuvlig ostörd natur,
solvärmd sunnan kring stränder far
med barrdoft från susande fur.

Små böljors smek i tusende år
en saga i underbart rike,
snövita vintrar har följts av vår
i skönhet utan dess like.

Glittra och le i sommarens sol
Du sjöarnas vackra gudinna,
skymmningen sveper snart med sin kjol
och aftonens sol skall brinna.

Över Ditt vatten går klagande ton
ropet från lom hörs vida omkring,
fiskgjusen lyfter med bytet vid klon,
dagen är slut med all dess beting.

Stillnat har våg vid skogssjöns strand
ödmjukt den funnit sin ro,
vindlös går natt i Nirvanas land
och tystnat har vildmarkens bo.