Byn Högeruda

Skrivet av Evert Söderman på 1970/1980-talet.

Högeruda betyder “röjningen på höjden”. Här kom en gång en liten grupp människor på vattendraget från sydöst, vandrande uppför sluttningen, slog läger på höjden och började röjningen i urskogen. Men redan ett par årtusenden tidigare, innan urskogen ännu vuxit sig tät i Småland, fanns människan här i bygden. Fynd från yngre stenåldern berättar om människor som levde för 3.500 år sedan, eller ännu tidigare. Jägarfolket som strövade kring i bygden, men som knappast var bofasta.

Det mesta vi i dag vet om människornas liv under förhistorisk tid har fynd från gravarna berättat, men här i Högeruda har vi inte funnit något spår av gravar. Jag har själv varit med om att ta bort ett hundratal stenrösen, men varken jag eller någon annan har funnit någon fornlämning i dessa rösen. De stenyxor, som har hittats i bygden, har alla legat nära under markytan. Detta tyder på att de lämnats på marken, men sedan täckts över av det humusskikt som bildats under årtusendenas lopp.

Under några årtusenden efter istiden hade Norden ett nära nog tropiskt klimat. Det var därför ganska enkelt och behagligt för människorna att leva här under stenåldern tills en plötslig och brutal klimatförändring drev människorna på flykt söderut. Många dukade under för strapatserna under den vandringen. Många försökte väl klara fimbulvintern i sina riskojor, men frös ihjäl och blev liggande med sina stenyxor och när människorna på nytt kom till bygden, fanns bara den av vegetationen väl dolda stenyxan kvar.

Vi vet att nordborna under sin flykt undan fimbulvintern nådde ända ner till Mindre Asien, där de råkade i strid med hunnerna. De var också med om att invadera det Romerska riket.

Kanske var det så att berättelserna om landet i Norden med det en gång så underbara klimatet och den rika tillgången på villebråd levde kvar hos jägarfolkets ättlingar under deras 1000 – åriga vandringar nere i Europa och på nytt lockade dem mot Norden. Kanske var det så att de som vandrade uppför sluttningen och gjorde röjningen på höjden hade 1000 – åriga rötter i den här bygden.

Man tror att Järedas första kristna kyrka byggdes på 1100 – talet, men det är troligt att ett asatempel fanns på platsen långt tidigare och att de asatroende hade sin begravningsplats på samma ställe. Därför är det troligt att de, som gjorde röjningen på höjden och deras ättlingar hade sin andliga hemvist hos asagudarna i Jae ritha. Jae ritha är den äldsta kända stavningen av Järeda.

Vi tar nu ett steg framåt i tiden och hamnar i slutet av 1600 – talet. Bönderna har nu odlat upp nästan allt som kunde odlas, men skiftena är smala – endast några alnar breda – och därför svårbrukade. En jordreform är därför nödvändig och började genomföras över hela landet.
Denna jorddelningsreform kallades storskifte och påbörjades i Högeruda 1700 och avslutades 1720. Detta hände alltså under Karl XII krig och när storskiftet blev färdigt var byn i ekonomisk misär och bönderna kunde inte betala bykartan. Lantmätaren begärde då att få 1 pund lin som betalning för kartan, men man kunde inte ens åstadkomma detta!
Hela landet var vid den här tiden i oordning. Varken arbetsliv eller administration fungerade.
Det tog årtionden innan livet åter fungerade normalt och det tog hela 99 år innan storskiftet i Högeruda blev fastställt. Först den 26 maj 1819 blev storskiftet fastställt och jordregistret klart för Högeruda.

Högeruda visar en mycket omväxlande landskapsbild med lummiga höjder och djupa dalar. Högsta höjden ligger 209 meter över havet och lägst ligger Narvetesjöns yta med 113 meter över havet. Berggrunden är huvudsakligen gnejs men i förkastningssprickan som bildar dalgången ner till Narveten är berget vackert röd porfyr och i norra delen av byn går ett bälte av den eruptiva järnhaltiga bergarten hyperit. Nere i dalgången, där större delen av byn är belägen, finns svavelkis i bergrunden och den förekommer även längre västerut i bergskedjan. Det var förmodligen denna guldglänsande bergart som i seklets början lockade guldsökare till Högeruda. Det berättas en sägen om guldsökarna i Småland — En dag när de gick i en av Ädelforsgruvornas gångar mötte de en gammal gumma, som i handen bar grepen till en gryta, Grepen var av rent guld. Till de förbluffande männen sade gumman: Varför letar ni efter guld hos mig? Jag har bara grepen till grytan, men min syster som bor i Högeruda berg hon har hela grytan. — Man gjorde sprängningar och försvarade en guldinmutning några år, men guldgrytan i Högeruda hittade man aldrig!
Högeruda är ändå stenrikt, det mesta är vad i dagligt tal kallas gråsten, men det finns också enstaka block av den grovkorniga röda järedagraniten.

I början av 1800 – talet hade byn 94 innevånare. Här fanns då tolv bönder. Av dessa var fyra åttitingsbönder medan åtta var ägare och brukare till en fjärding d.v.s. ¼ dels mantal, men redan vid sekelskiftet (1900) hade åttingarna upphört att vara egna gårdar och byn har sedan den tiden fyra gårdar som omfattar 3/8 dels mantal (treåttitingar) och fyra fjärdingar. Brukarnas antal har nu sjunkit ytterligare, men jorden utnyttjas fortfarande genom s.k. sidoarrende – Våren 1920 var vi 46 innevånare i Högeruda och ännu våren 1952 bodde här 42 människor, men våren 1977 har den siffran sjunkit till 14.